I morgon!
Elin, jag och Lina i somras på slussbruden i sjön Runn.
-
Elisabeth på slussbruden.
-
Torsdagar är oftast den jobbigaste dagen under hela veckan på dagiset, det är då som vi har som mest barn och det är alltid lite kaotiskt. Visst är barn helt underbara men oj vad jobbigt det kan bli ibland. Nu är jag är helt slut! Sitter i soffan och försöker komma på ett sätt att ta mig ur den och börja städa, känns inte så himla kul en dag som denna men i morgon kommer mina underbara vänner från Sverige på besök och då vill man ju faktiskt ha det lite fint här hemma. I morgon 18.40 ska jag hämta dem från flyget och det ska bli så himla kul, å vad jag har har sett fram emot den här helgen och nu är den ju faktiskt snart här. Bara en arbetsdag kvar och sen ska jag slå på GPS.en och försöka hitta en genväg (eller kanske en senväg) till flyget från mitt jobb. Tänkte att jag skulle slippa hamna i rusningstrafiken i stan för på fredagar är det verkligen sjukt mycket trafik här i Zurich. För att bli lite mer motiverad ska jag nu öppna en marabou daim, slå på Winnerbäck och se om det går lättare att städa!
//Lisa
Frau Nilsson
Klockan är nu 21.45 och jag kom precis hem från jobbet, det blev många timmar på jobbet idag. Dagen avslutades med ett möte 19.15-20.45 som "presidenten" för dagiset höll. Efter en lång dag på jobbet var jag nog ingen bra lyssnare idag och hängde inte med i riktigt allt hon sa, jag var alldeles för trött för att orka anstränga mig tyvärr. I det här landet är det lite mer hierarki än i Sverige, det är viktigt att kalla "högre" personer för exempelvis Frau Stoll som min nuvarande president heter. Men för en lite halvbortkommen svenska som jag hinner man liksom inte alltid komma på vad personen i fråga heter i efternamn, speciellt när man träffat personen typ fem gånger i förbifarten. Men jag har fått lära mig att det tydligen är viktigt att man säger rätt, och det gjorde jag faktiskt för första gången dag. "Schönen Abend Frau Stoll" var jag riktigt nöjd med att ha sagt innan jag kom på att man kanske säger Adiö till en högre person... Ja ja det blev som det blev och man lär sig något nytt varje dag, förhoppningsvis har hon lite överseende mig mig. Inte nog med att man måste kalla personen i fråga för Frau, man blir även själv kallad Frau med följt av sitt efternamn. Inte illa att bli kallad för Frau Nilsson en helt vanlig dag på jobbet, låter ju rätt snyggt måste jag säga! Nu ska jag dricka upp min julmust som jag igår inhandlade på Ikea och sen hoppa i säng för nu e jag helt slut.
//Lisa
Gummistövlar, hosta och snörvel
Tänk att helgerna alltid ska gå så himla fort! Men den här helgen har mest bestått av hosta och snörvel, så jag har tagit det rätt lugnt. I går besökte jag Alex på sjukhuset efter att jag varit på stan och sökt gummistövlar ett antal timmar i iösregn. Jag är verkligen i stort behov av ett par gummistövlar att ha speciellt på jobbet eftersom hösten nu verkar vara på intåg, men hur svårt kan det vara att hitta ett par helt vanliga stövlar som varken är rutiga eller rosa med seriefigurer? Jag vet exakt hur jag vill att de ser ut, helt vanliga svarta diskreta stövlar! Någonstans borde de ju finnas, måste bara komma på var jag ska leta.
Redan i fredags var jag småstressad över den kommande veckan för det är så himla mycket på jobbet just nu. Har verkligen försökt att inte tänka på det under helgen, men det är svårt när man vet vad man har att vänta. För att underlätta det hela lagade jag storkok idag som förhoppningsvis räcker hela veckan om jag har tur. Hann även med en fika på trevliga Starbucks i gamla stan på eftermiddagen med Johanna och Patricia. I morgon får jag hem min sjukling, känns underbart för det har varit riktigt tråkigt och här hemma utan honom. Nu ska jag dricka te med ingefära och se om hostan ger sig och sedan lägga mig i sköna bädden!
//Lisa
Äntligen Helg
Oj vad den här veckan gick snabbt, blev jobb och sjuk och jobb och sjuk. Jobbade måndag, var hemma och hade feber/förkylning tisdag och onsdag, åter på jobbet torsdag och fredag. Tyckte ju att jag blev bättre så jag kunde jobba men nu verkar det bara ha tagit om så nu hostar jag och kraxar som bara den. I helgen blir det bara till att vila så jag är pigg på måndag igen. I går operarades A och allt verkar ha gått bra, så förhoppningsvis får jag hem honom till på söndag =) Var och hälsade på honom både igår och idag, måste säga att jag är rätt impad av sjukhusets höga standard. Allt vara super fint, nytt och inte alls så sterilt som det brukar vara på sjukhus och tro det eller ej men det låg en bar precis runt hörnet vid Alex rum!! Tror jag stannar till där i morgon då jag hälsar på =)
Nu ska jag äta min paj som som slängde ihop när jag kom hem idag. Den innehåller Ruccola, vitlök, soltorkade tomater och fetaost. Känns som det kan vara en bra kombination!
//Lisa
Långt semesteruppehåll
Efter ett lååångt semesteruppehåll har jag nu tänkt att återuppta mitt skrivande igen. Har ju varit här nästan två månader nu så jag känner att det är på tiden att jag delar med mig av äventyret! Det har hunnit hända väldigt mycket roliga saker här men och en del tråkiga som ni kanske har hört. För ca en månad sedan spelade GC cup i Chur och Alex skadade sknäet och det visade sig att korsbandet var av och menisken trasig. Som ni kanske förstår så var allt upp och ner här ett tag eftersom vi inte alls visste hur det skulle gå med något. Men GC har varit stöttande och till stor hjälp och nu snart väntar operation för Alex och sedan en lång rehab.
Jag har nu börjat jobba i en engels/tysk grupp på dagiset och jag trivs verkligen jätte bra. Det är otroligt krävande att ha två olika språk i huvudet under dagarna men otroligt skönt att kunna prata engelska med barnen. Har dock blivit kortslutning i skallen ibland eftersom jag ska prata engelska med barnen som pratar engelska ibland men oftast tyska tillbaka, jag pratar oftast engelska med min teamledaren som är schweizare men som mer än gärna pratar engelska, jag pratar tyska med praktikanten som endast pratar tyska, jag pratar tyska/engelska med de andra två medarbetarna i gruppen som blandar hej vilt med tyska och engelska. Inte nog med det så har det börjat en svensk treårig pojke i gruppen som endast pratar svenska. Klart det inte är svårt att prata sitt hemspråk men jag kan säga att de andra barnen ibland ser ut som fågelholkar då jag försöker prata med dem på ren svenska i all hast. De måste ju tro att jag är helt galen! Men Ibland blir det bara för mycket då man ska växla mellan 3 språk i samma andetag. Men jag trivs verkligen bra i gruppen och mina medarbetare är hur bra som helst.
Bilder från semestern mm kommer
//Lisa
